Välkommen till vår blogg!

Välkommen till vår blogg!

Vad fan gör du gubbe?

VardagenPosted by Björn Ljungquist Sat, November 03, 2018 17:14:54

Det är tur att det är ett par veckor kvar, innan jag skall ut och "Tomta", för alla barn. Hade dom sett mig i dag, så hade dom säkerligen trott, att jag var ett äkta halloweenspöke, Saken är den att vi var nere i Varberg och opererade mina ögonlock, eftersom dom skymde min syn. En sak som kom till (alldeles gratis) efter min dubbla laseroperation.

Operationen skedde på Ögoncentrum, på Birger Svenssons väg i Varberg och utfördes av Dr. Arya Emami. Efter en hel del snurrande i "Fästningsstaden" kom vi underfund med att kommunen höll nere medborgarnas skattetryck, genom att inte ha nåra namnskyltar, eller husnummer, på gatorna. Men jag hade en säker chaufför, så vi letade oss dit ( Birger Svenssons väg 28 D), efter ett tag.

Jag blev mycket väl omhändertagen, av både systrar och läkare. Om själva operationen, hade jag initialt ingen uppfattning, innan Doktor Arya, stack skalpellen i ögat på mig. Agneta och jag har räknar ut att jag genomgått runt 70 stycken olika operationer. Men den här var definitivt det värsta som jag varit med om.

Varje gång, läkaren skaren bit ur mitt ögonlock, kändes det som ett hjärtbyte, utan bedövning. Jag minns att jag stönade och pressade huvudet mot den blå galonkudden och varje gång frågade han om det gick bra. Vad svarar man i ett sådant läge?

Det blödde inte så våldsamt, men smärtan avtog inte förrän dagen efter. Vi hade bestämt att övernatta på Hotell Havanna och resultatet blev att jag sov hela kvällen ( men jag hann få i mig två små (6 cl) Havanna Club. Men jag hade säkert behövt två liter, som jag mådde.Sedan blev det dags att dra sig hemåt. Jag hade fortfarande ont och vi ville hem båda två.

Varje gång jag besökt Havanna, har jag fått enorma upplevelser. Och den här gången var inget undantag heller. Min hustru tog han om mig och plockade med sig en macka, från middagsbordet, i restaurangen, när hon åt middag. (Jag såg ju inte ens TVn, på motsatta väggen.) men man är väl en hårding!!!!! Så jag satt i sängen och njöt min macka, Då kan man inte gny. Innan vi körde ned i garaget, därhemma, tog vi en sväng via Johnny. Om det var mitt ansikte som fick honom att svimma av, det vet vi inte. Men han stod upp när vi åkte, mumlande något om Amerikanska skräckfigurer!



  • Comments(0)//blogg.abljungquist.se/#post1541

Årets sista månader.

VardagenPosted by Björn Ljungquist Wed, October 31, 2018 17:44:52

Agnetas nyaste balkong dekorationer, har lagt sig till med en vacker "höstfärg" och medför att vi inte längre saknar häcken så mycket.

Som vanligt har hon gjort en proffsig dekoration, i ett annars rätt tråkigt hörn.

Hon har också bestämt att : min tomteuniform, sjunger på sista versen.

Hon "tömde" en tygaffär, på deras röda fleese tyg och satte igång direkt.

Jag sattes på det hårda jobbet, att vara "provdocka". Samtidigt som jag övervakade att resultatet blev riktigt.

Resultatet blev mycket tillfredställande och vi korrigerade några saker, som vi inte tyckte om på den gamla dressen.

Så var kung Bore, på ett snabbt besök och visade att det är fortfarande är han som bestämmer. Han pudrade stadsdelen med ett flera millimeter tjock skikt, men något som kan liknas vid frost, eller kanske snö.

Men vi skyndade oss ut på balkongen, för att föreviga sensationen. Det är ju inte alls säkert, att vi får någon mer kylslagen nederbörd, i år.

Vi, Agneta och jag, hade tagit ett beslut, att bjuda alla arbetarna på Östra Kyrkogården, på lite goda bullar.

Vår "hovbakerska" Sara, med delar av sin verksamhet, hos Johnny på Kias Gubbdagis. Hon lovade att ställa upp och fixa till ett sextiotal exclusiva bullar. De så kallade "säsongarna" jobbade sista dagen i dag, så det passade väldigt bra. Bosse och en kille till fick komma ned och hämta bullarna och efter vad de såg ut, så tror jag att de smakade kalas.

Vi tackar Sara för en utomordentlig prestation och lovar att återkomma, vid nästa bullbehov. Det är tur att det finns, sådana människor, som Sara, i vår närhet.



  • Comments(0)//blogg.abljungquist.se/#post1540

Valfläsk och ormägg.

VardagenPosted by Björn Ljungquist Sat, September 01, 2018 17:48:44
I dag var vi nere och fikade på, Torpa Café. På vägen dit hade vi förundrats över alla olika partiskyltar, som skulle garantera en bättre framtid, om vi röstade på dem. Några aningslösa personer hade på en soptunna ( eller lumpihopsamlingsplats) klistrat upp att det gällde "Barnens Framtid". Men jag förstår inte hur dom menar? Skulle våra ungars framtid, bero på om någon slängde trasor och lump, i en binge. Tidigare har jag reagerat på när dom plockar fram små afrikanska ungar med "gomspalt" skall gynnas. Och OK. Dom skall ju fixas dom också. Men att vägen skulle gå via svenska tiggerier i TV, känns väl inte helt rätt. Det riktiga vore ju om alla ungar reparerades av det egna landets sjukvård. Men nu är det på tapeten också att ungar med cancer, skall man tigga pengar till. EU-migranter utan asylskäl, däremot, kan nyttja den svenska tandvården, för den facila summan av 5:- per tillfälle. Och med tanke på hur tiggarkärringarna, som blockerar entréerna på våra mataffärer, ser ut i truten, så lär det behövas en hel del insatser där. Det vore skäligare om de Bulgariska och Rumänska regeringarna, gjorde vad de skall och tog hand om sina medborgare, i stället för att skicka dem hit upp till Norden. Vi har egna medborgare, som behöver landets stöd. Vi får hoppas på att Jimmy ordnar det efter valet!!!!. Sverige behöver ett riktigt styre!!!

  • Comments(0)//blogg.abljungquist.se/#post1535

Så är det!

VardagenPosted by Björn Ljungquist Thu, August 30, 2018 16:51:20

De senaste tre - fyra veckorna, har jag haft (djävligt) ont i protesen på vänster höft. Per-Erik och Christer sade visserligen till mig att det kunde bli lite problem, efter några år. Men det skulle också vara svårt att åtgärda det, eftersom det inte längre finns något att spika och skruva i, då höfter är alldeles trasig. Men i går ringde Agneta ambulansen. Hon var rädd att jag inte skulle tåla den höga morfindosen, som jag nu hade. Så jag langades in på Ortopedakuten på Mölndal, för att en riktig ortoped, skulle titta på mig och röntgenplåtarna. Så det blev en hel dag, på en "stenhård" bårvagn, tills jag slutligen fick träffa, en ung fräsch, bensågare, Natalie, som för övrigt hade Crister Strömberg, till mentor och ingick i hans forskningsprojekt. Väl omhändertagen, kunde vi slutligen åka "sjuktransport" tillbaka hem. Ortopeden skulle kontakta mig dagen efter.

Dagen efter

Läkaren ringde till Agneta och sa att jag nu hade en remiss till "protesteamet" och skulle snart bli kallad. Hoppas att dom kan göra något radikalt, så att jag blir av med de här smärtorna. Det är inte så lätt att vara krympling, när det gör så oerhört ont.







  • Comments(0)//blogg.abljungquist.se/#post1534

Up´go

VardagenPosted by Björn Ljungquist Mon, August 27, 2018 14:26:32

Efter att ha legat i halmen, i över en vecka, följde jag med Agneta och Valpen, ut på ett varv runt kyrkogården, i lördags. Vi kikade på Almarna, som, senast jag var där, hade stammarna alldeles klädda med, nya skott. Nu hade jobbarna klippt av den och det blev jättefint.Men ett och annat litet skott, hade gömt sig och tänkte sitta kvar till 2019.

Hej, hej lilla bladet. Snart kommer vintern och då fälls du!

Hemma lagade Agneta en ljuvlig middag. bestående av välhängd tourdenos, med potatisgratäng. När jag bälte tillbaka i halmen, mådde jag trots omständigheterna rätt OK. Söndagens middag intogs på Jerkstrands "Ostindiefararen".



  • Comments(0)//blogg.abljungquist.se/#post1533

Så de e

VardagenPosted by Björn Ljungquist Tue, August 21, 2018 16:22:35

I dag var jag kallad till röntgen, på Mölndalsvägen, för min vänstra höft. Jag är rädd att implantatet är på väg att falla i sär.

Yvonne, som jobbar på övertid, hanterade mig på ett mycket skickligt sätt.

Eftersom vi inte hade läkartid förrän klockan 13.30, åkte vi ned till Hedens fik. Där var det en ny ägare. Dom hade fått alkoholtillstånd och lagt av med den (sedan ofantligt många år) traditionella risgrynssoppan. På en jättestor TV, såg vi att det hade störtat en JAS 39, hade störtat 15 kilometer norr om Ronneby. Piloten hade skjutit ut sig och hade landat relativt oskadd, men tittades över på sjukhuset.

När vi var klara hos doktor Viktor, hann jag med en sväng ned till Kias Gubbdagis, för att träffa de andra.Janne sa att dom hade undrat över var jag höll hus och såg rätt glada ut, när jag slutligen dök upp. Jag åkte hem vis 16.30-tiden och då hade maten varit slut sedan två timmar. Han lär få öka på matmängden, nu när Kias har blivit så populärt. I dag var det drygt 20 personer, som fick åka hem hungriga. Samtidigt är det roligt att det rullar på så bra, för Jonny. Då slipper han SIMULERA nåt mer.



  • Comments(0)//blogg.abljungquist.se/#post1531

Fiolen

VardagenPosted by Björn Ljungquist Mon, August 13, 2018 10:00:29

Under drygt 40 år, har vår fiol, hängt på väggen därhemma. Jag köpte den i Ayrshire, i början av 70-talet. Så lånade Göteborgssymfonikerna den i ett antal år. När vi fick tillbaka den, hade stallet gått sönder, så vi fick låta tillverka ett nytt.

Men nu har den plockats ned från väggen. Man har upptäckt en spricka i locket och våran kompis Janne (violinist i Göteborgs Salongsorkester) hjälper till att få den lagad hos ett proffs. Det blir ett antal veckor, utan att ha instrumentet på väggen. Även om ingen i familjen är kompetent att spela på den.

Det oblekta partiet, där fiolen hängt, minner om att den är borta. Men om några månader är den säkert tillbaka , fullt iordningställd, på sin gamla vanliga plats.Janne hämtade Agneta i dag och tog med henne till en skicklig instrumentmakare, på Vidblicksgatan, som han kände sedan gammalt. Han heter Bertil Pohl och är erkänd för sin talang med fioler.Våran "spruckna" fela, visade sig ha ett intressant värde. Byggd som en kopia av en känd tyck, efter Jacobus Steiners anvisningar. Jacobus var samtida med Stradivarius. Att fixa till den, i ursprungligt skick, skulle inte möta några hinder. Han skall plocka av locket och limma igen sprickan. Den ena stråken var också intressant att göra ordning.

När dom två "musikkonversatorierna, kom hem, bjöd vi Janne på Klockbojens matjessill, egenodlad gräslök, gräddfil och färskpotatis. Vilket han verkade uppskatta. Att skölja ned härligheten med en vi 125 årig OP Andersson, årets skörd och en 1/4 Petronella Anderson (OP:s fru). Allt gick ned tillsammans med Spit Fire öl. Därefter gjorde Agneta en rabarberpaj, med vaniljsås. Vädret var gott och vi avnjöt käket på balkongen, i gott väder och en underbar atmosfär. Tack för det.







  • Comments(0)//blogg.abljungquist.se/#post1529

Kåldolmar!!

VardagenPosted by Björn Ljungquist Sat, August 11, 2018 18:50:41

Kyden och ville gärna äta middag här. Agneta frågade och han såg fram emot kåldolmar. Så i morse, inhandlades det drygt fyra kilo köttfärs hos Brian, i Köttboden. Tre fina kålhuvuden på ICA och lite annat. Vi skållade kålen och jag fick jobbet att tillverka dolmarna och Agneta stekte dom.

Agneta blandade och kryddade färsen.

Jag lade ner hela min skäl och det resulterade i 54 jättefina dolmar.

När jag rullat dem, knöt Agneta till dem, så att de inte kan ramla isär, under stekningen.När söndagskvällen närmade sig, (det var ändå inget på TV) sattes dolmarna in i ugnen, för en rejäl tids bakning.

På den "överblivna" kålen gjorde jag en rejäl kålpudding. En sådan som man kan skära av och njuta av hela hösten.

När den var färdig ( för ugnen) var den vacker som en tavla.

Sedan blev det dolmarnas tur (?) att också hamna i ugnen, våningen ovanför puddingen. Hela köket doftar av vårt dagsverke och grannen sneglar och undrar vad vi gör. Men vi bara njuter av att kunna laga en underbart god mat. Vi har gjort det många gånger förut.





  • Comments(0)//blogg.abljungquist.se/#post1528
Next »